Ditt leende matchar din trötta blick, orken finns inte där längre

Jag hade önskat att jag kunde sudda ut ditt liv och rita det på nytt

Ett värdigt liv, ett som passar din egentliga person, den som lever

djupt på insidan, i ditt mjuka hjärta.. Du brukar säga att jag är den enda

människa som du kan prata med, sådär på riktigt, naket och ärligt

Men det finns gånger i livet, som du skrämt livet ur oss i familjen

Gånger som jag uppriktigt, hur hemskt det än låter, önskat att

du bara fått dö.. För jag vet att du lider av livets hårda törnar

Och vi runt omkring likaså, vi har gått rond efter rond med

djävulen som förande dansör, uppgivet har vi sett dig falla

om och om igen.. Jag vet att du är trött nu, så jäkla trött..

Ångesten följer i ditt destruktiva fotspår, men där kan jag se att

den måste göra det, för annars skulle du aldrig förstå, vad du

gör mot dem som råkat illa ut när de träffat dig.. Önskar så, att ditt

liv blivit annorlunda, jag vet att du har försökt, på riktigt försökt

att få ordning på det, men efter många år av kämpande är

glöden i din kropp släckt.. Men kanske, om jag önskar riktigt hårt

så kanske du kan resa dig ur askan, som en fågel Fenix

På nytt igen..