Isigt evigt utanför,
i synbart statisk stillhet
ässja ovanför
där järneld skimrar,
och blänkande smaragdcylindrar
tornar över sargad mark

Under moln av salt och sot
dånar sång från döda hav
en melodi om slummersvunnet tidevarv
resonerande i djupet av kristallers tystnad
vakande i saknad över Gaias grav

Utan sinnen, utan liv, är alltet ingenting
en ständig existens
i ständig expansion
en gränslös svart oändlighet
där all substans är utspädd

Men vakaren står redo där
i himlaeld