tiden går vilse
i en skog, samma som jag går vilse i
mörka hårstrån som lägger skuggor på mina fingertoppar som vi lägger pussel
och jag gömmer bitar av mig själv
i hela din värld
jag sparade lite tid som inte gått vilse
men jag förslöt den i en dröm
la den på den tryggaste platsen, den tryggaste platsen jag kunde hitta
där bara du skulle leta

när man är såhär vilsen
men ändå på helt rätt spår, då spelar inget annat någon roll
jag byter spår när plastträden slutat sjunga
märka hårstrån som lägger skuggor på mina läppar som vi lägger patiens
ensamheten är olidlig
spänningen mellan oss är olaglig
jag sparar ström genom att vara tyst
men det är okej
jag la mig ner på den tryggaste platsen, den tryggaste platsen jag kunde hitta
blunda och räkna till 11:11
vi behöver bara bry oss om oss själva
när man är såhär vilsen

men tiden har inte bråttom
jag lägger mig ner en stund, försluten i en dröm
i en skog
av mörka hårstrån
den tryggaste platsen som finns
den enda platsen jag minns
när jag är vilsen