Vi smörjer kråset med juldagsfrukost, hustru och jag. I stillhet ätes kokta ägg med sill. Te drickes - och så tar vi en lille en. "Det är ju ändå jul!" säger vi och minns med välbehag gårdagens varma afton hos några av våra barn.
Och till vår frukost får vi en strålande dag. Gnistrande klar. Visserligen kall men vintrigt grann.
"Dåligt har vi det då rakt inte" säger jag och klappar mig på julemagen
"Hoppas bara inte detta är antiklimaxdagen för alltför många. Att dagenefter inte känns alltför svår!" fortsätter jag.

Jag minns att jag som barn ofta tänkte "är det redan över?" just den här dan. Och man kan undra hur många husmödrar som känner att nu är det över men var det värt allt jäkt och kontot med nya röda siffror i och kanske fick hon en blåtira sen och han fick nog huvudvärk men barnen var nog glada och det blev bra också med svärmor Sara fast när hunden bet tomten var ingen glad. Ja, ja...Och Sune var nog nöjd med nya borrmaskinen och skinkan blev lyckad. Ja, ja.
Nu får vi röja i köket. "Sune, har du satt på kaffet än!" Så här ser ut på bordet...
"Är du färdig i duschen? Jag vill in!"

"Jag tror tillochmed vi kan sitta ute en stund idag" säger jag. "Sola oss och dricka glögg! Julen är över. Vi klarade den! Hoppas den skänkte välsignelse till de flesta".