Gnisterkallt är det i natt, när jorden på Juldagen skickar ut sin värme genom klaraste luft. Ut i rymden försvinner den, infraröd. Jag ser planeter, stjärnor och galaxer forma sig till mönster däruppe i sammeten och kan inte undgå tanken: finns det nå'n därute ändå, som fångar upp den, värmestrålningen från moder Jord. Någon som tar emot signalen, kanske som ord.
För vi eldar väl inte bara för kråkor, vi. Vi människor, så medvetna om existensen.