knaster av sköra grenar

som bryts av starka vindar

får mig att längta tystnad

i hjärtats rotsystem

isen har slagit sina klor

runt trygghetens träd

denna världens kyla

livets emfysem

vi andas ej längre

ingen vågar tro

att vår kommer igen

inget hopp för små grenar

någon hittar främmande eld

i sena nattens timmar

någon bryter det som

brinner i tro att det förenar

men att bryta andra grenar

samla en brasa av andra

energin från grenar som fryser

för själv sko sig och bli varm

väcker vreden hos Honom

som snart kommer igen

då Han samlar se sina

vid sin varma barm

de små frusna grenarna

tinar i  Hans närhets eld

Han omhuldar var gren

som är en del i Livetsträd

men de som förfrös andra

de som bröt de skadade

de som inte ville förstå

att de skadade helig säd

dom, de kommer då att känna

samma eld som tinar det frusna

bränner också i en evighet

i stolta hjärtans mark

alltså fryser jag då hellre lite här

och låter mig brännas av dem

som tror att de är gudar

när de bryter sönder min bark

skalas hellre här av all världens

fägring och falska jagets begär

låter Honom helga hela mig

Han tar hand om mitt isproblem

och knaster av sköra grenar

som bryts av starka vindar

får mig att åter längta tystnad

i hjärtats rotsystem

kb