Nordsvensken stretar
på med timmersläden det
knirrar om lasset
inget får gå förlorat
”bolaget” krusar ingen

småbonde i norr
skogen blev uppköpt för en
spottstyver alla
står i skuld mat handlas på
kredit i handelsboden

ofta utbytt mot
sprit ty vintern är lång och
kall för skogens män
men liksom milan pyr
gör också deras sinnen

träpatronerna
sitter i orubbat bo
och smörjer kråset
upprorsmännens planer är
tända eld på deras hus

inspirerade
av kommunisterna i
grannlandet i öst
planerna går om intet
uppviglaren avslöjas

emigrerar till
det nya landet i väst
fattig vill bi rik
depressionen kom mellan
drömmar var allt som blev kvar

en sann skröna från
hustrun till den man som blev
kvar när han försvann
för att gräva guld som blev
till sand i främmande land

sen länge döda
vilar de under samma
gravsten där går att
läsa ”De gav sitt liv för andra
men fick till slut varandra”