så längtar jag
först när de sista stegen tas
andfått stapplande

hinner jag förstå
vad det var som drev mig hit
precis på tröskeln möter du mig

jag är naken
utlämnad till din famn
och trygg vilar jag

tillitsmuren faller tungt
skyddad står jag
i tamburen

vild av allt det självklara
djurets flockande
som stegrar sig

och skriker utan dig
famlar jag livet
äter mig glupande

vådligen törstande
urtorkan halsdrar
mig genom dina oaser

här syns spår
alla sammankomster
i gyttret

alla ord
som lämnats kännbara
efterklanger

i det fysiska rummet
vilar allt som är jag
här andas jag befriat