Jag fick en gång frågan om hur jag fick tiden att gå.
Men jag får inte tiden att gå.
Den går alldeles av sig själv.
Har man möjlighet att göra något så kan man göra det.
Det mesta av min tid går åt till att göra just ingenting särskilt.
Värt att utöver något annat är just mer värt att uppmärksamma.
Jag planerar sällan min dag.
Dagen har ändå sin ritual av uppvaknande, uppstigande och så vidare.
Dagen kommer och jag flyter med bäst jag kan.
Oavsett vad jag andvänder dagen till så går den.
Jag vill inte fördriva den, tvärtom nyttja den.
Det är så mye bättre att dagen kommer, än om den inte skulle göra det.
Eller vad säger du?