Egentligen var vi ganska nedstämda, hustru och jag.
- Faen, inte mera snö nu igen, sa jag. Vilka synder har vi begått för att förtjäna all den här djävla skottningen!

Min hustru är först tyst som vanligt vid något av mina mindre utbrott. Betraktar sin man och säger sedan varligt:
- Gymmet är i varje fall gratis, när vi skottar! Kom! så sätter vi oss ute under fällar en stund och lyssnar till vinterkvällen.

Jag, hennes man, muttrar något ohörbart men efter en stund sitter vi där i skymningen och viskar med varann. Smuttar på något rött.
Timmen glider. Koltrasten har redan skällt in sig på nattkvisten och i molnrevor ser vi månen blinka halv.

-Tyst! Hör du? Vad är det? säger min Annika.
Jag lyssnar spänt och snart kan jag le.
- Det är rävhannen, som är på friarstråt! Han är kåt.

Ödsligt men skarpt och grant klingar rävens rop ut i förnatten. Ut över berg och snö, ut över frusna vatten. Det våras bland rävar ikväll minsann.