när jag först träffade dig var jag liten
rädd, sargad, fräste så fort du kom för nära
men du tog det försiktigt med mig
byggde upp ett förtroende och sakta lät jag dig komma in
du lekte med min päls
höll mig i din famn
tröstade mig som jag tröstade dig
tillsammans var vi trygghet
men du viskade så ofta att du inte kunde behålla mig
vad skulle jag tro?
Så liten, så ensam, så svag
jag hoppades att om du bara höll mig nära tillräckligt många gånger
kanske du inte skulle kunna släppa mig
så hände det ibland att jag tassade hem på kvällen
men dörren var stängd
och jag fick sova utanför
såg dig med mitt allt vila därinne i värmen
men trots att regnet slog, piskade och dränkte mig sakta
syntes inga tårar mer
du skulle ändå komma att öppna dörren när det blivit morgon
be om ursäkt
för att jag inte sovit på din kudde
för att det inte var mig du skulle ta med hem igen
för att det inte var mig du ville ha.
Tiden flöt på, jag trodde allt var över,
trodde jag hade vunnit dig,
men oh jag hade så fel
för du höll mig i din famn, du höll mig nära
du höll mig varm, du lovade så mycket
och du höll allt
du lovade att stanna, du lovade att se mig, du lovade att såra mig
du höll allt
så kom den dagen, du inte kunde mer
inte ville mer
det var dags att åka hem
mig slängde du ut, låste alla dörrar, inte ens ett fönster öppet för att värma mig innanför
och jag blev en sommarkatt igen
ensam slickar jag mina sår i kylan
hungrig letar jag efter någon att bli den nya
svälter min kropp i brist på annat
vintern tar över, men tilliten för dig finns alltid kvar
känslorna försvinner inte, de är allt jag har
dagen blir natt, våren blir höst
sommarkatten längtar, längtar efter din röst
och du har inte svikit, du har inte gjort något fel
du bara är, så fin, så bra, för fin för en katt som jag
och om jag överlever vintern
så väntar jag här
nästa sommar är jag din igen, din som alltid
din sommarkatt.

vänligen låt mina texter vara mina egna. tack.