Livets mosaik
så fyllt av mystik rädd för
att skärvorna av
glas ska gå i kras om jag
går för oförsiktigt fram

riktningen oklar
ibland krokigt vid sidan
om sällan rakt på
snubblar till lite då och
då när dagen känns mer grå

målet regnbågens
källa där himlen tåras
vid havet en varm
sommardag snäckorna på
stranden skärvor i sanden

ömtåliga som
mosaik av glas letar
jag efter pärlor
som ska träs på tråd avsett
för den stora kärleken

än idag saknas
den briljanten i mitten
av mosaiken
någonstans längs vägen
finns sista pusselbiten

livets resa lång
och kärv kantad av ett och
annat litet skärv
stannar upp ibland vill se
efter var fötterna står