Jag tar mig en titt ut genom mitt fönster och ser ner på jorden som den aldrig varit
förut. det är 2000 talet och allt är nytt, the beginning. min blick glider förbi det som
alla ser, oviktigt-vet-allt-om tjafs. men blicken fastnar alltid på något, världen, och
jag ser det du inte ser för du är blind.

vi flyger till psykologen och ser på när han säger 'nej tyvärr, vi kan inte ta emot dig,
pengarna är slut vi har ingen plats,' (och vi vill inte ha dig för vi har tillräckligt med
psykfall i landet) till den psykotiska flickan med uppskurna handleder och precis lika
dissekerat liv som insett att hon är fel och vill rätta. men hon inser ganska snart att
livet till och med kunde bli sämre, för psyklogen kan inte mera, pengarna går åt till
en "tjänsteresa" åt F.R och hon där andra.

jag undrar, när jag flyger vidare, vad ska dom göra som är så viktigt? ska dom köpa
mat åt alla hungrande barn för att det är billigare dit dom ska? ngt fint och osjälviskt
måste det ju vara, för Sverige är vårt paradis på 2000- tal. och vi vrålar du gamla du
fria på tinnitus nivå, för dom ska höra. Sverige är än inte som andra.
(fast ändå likadant.)

vi ser inte tiggaren på gatan, "haschhoran" i hörnet, folket ser vi. men inte dom. och
flickan med uppskuret liv skriker inte. hon ser inte längre för pengarna är ju slut och
hjälp finns inte. Nu ska hon döden dö. Händerna är avnötta.
ska vi ta oss en titt på gatan, rättigheter?

ser du mannen i smutsen, ser du kvinnan i lump, ser du barnet i gråt?
detta är ditt Sverige. åh, fosterland. Vi kämpar för att överleva i ert land.
(och är ni stolta?)

och snälla. skrik inte ut med era välkammade konsumfrisyrer att
"KOLLA SVERIGE ÄR MEST JÄMNSTÄLLT I VÄRLDEN!"
för så ärdetintealls. hur många mörka är det i regeringen? svara mig sverige.
och vi är rädda för terror men lever i det. och sverige är mer än volvo, villa
och inhemska kräftor och mammas köttbullar.

vi slänger ut alla mörka, invandrare och icke svenskar tror jag.
ja, då blir det ju bra för det är ju deras mörka-skinn-inte-som-oss som förstör allt,
vi kan inte leva sida vid sida. och vi rensar bort dom och ger varandra piskrapp av
fördomar för det är vi värda.

och dagen D dör två unga människor och en minister.
och sverige glömmer bort hela världen för deras kära minister har dött.
och barnen som miste livet innan deras liv ens börjat fick tysta se på i
graven när tågen marscherade för ministersorg.

och jag börjar inse att kanske något är fel.

fast dom pratar med ljuva ord och lovar, detta millenium
är sveriges guldår. och jag undrar, är det kattguld?


och ni ska dansa på våra "svarta icke svenska hud" inatt med era marschera-i-takt-och-jag-älskar-monarkin-kängor . jag vill skrika
"ser ni inte?!" i era politiska jag-bryr-mig-om-världen-men-inte-helt-öron.

jag ska kamma hitler-bena på er allihopa så ni ser
er själva i spegeln och inser att detta är himlen.
- om himlen är vägen till helvetet vill säga.

och när ungdomarna försöker spraya in lite vackerhet
och demonsterar VI MÅR INTE BRA, så vill ni förbjuda,
vårt land blomstrar ju!

och jag undrar än en gång, vad ni ska köpa på den där tjänstresan, G.P?
kan ni köpa lite kärlek åt oss här i sverige, där vi är lika jämnställa som
gud och jesus?

vill ni syna oss i sömmarna och se det svarta, operera ut det och sy in
svenska flaggan med tråd som inte går upp?




men jag tänker nog alldeles för mycket.