hon hade börjat ligga till sig amfetamin, läspat hostmedecin och gömt rengöringsmedel nära gommen.
börjat lita på att starka axlar skulle sälja henne dyrt och att hon skulle dra längsta strået av hans andra madrasser.
och nära fönstret där utanför sprang hon elaksberörd förbi.
munnar viskandes förföljde henne i en dimma bara hon kunde uppvakta
hennes ansikte ihopsjunket efter allt sökande efter mening
hennes hår så tunt efter alla misslyckade vägar dit


jag hade för tre år sedan hållt hennes arm och druckit tyskt vin i en trappuppgång medans hon spydde ur sig all tro jag matat henne med
inte så välldans berörd.
hon brukade ju spy.
och jag brukade hålla hennes arm.

jag fanns ju där så vänskapligt, och snäll-bryendes


dagar som blev till att bara jag var den som frågade hur hon mådde blev till dagar jag inte längre orkade egenom.
och jag lämnade allt för ett liv bland utåt-glada, och status-placerade människor som knarkade latte och rökte belgiska cigarriller.
människor som frågade hur man mådde och som levde för svaret \"bra\"

det var de dagarna jag slutade prata om mig själv
för att jag tappat mitt samvete där i leran hos någon annan.








jag drack kaffe med en gammal vän idag
minnen av ett liv jag valde bort