Saknat mina lattebekanta, fredagsvännerna, taxichaufförerna på stockholm, stamgästerna, beundrarna på samtalslistan
Jag är tillbaka på Kungsholmen,
Där tunnelbanementaliteten gör sig påmind som en ursäkt för att slippa hälsa på grannar man ansträngt sig för att undvika sedan kontraktet skrevs under
Kommer på mig själv med att stirra en karl jag inte känner i grenen på väg mot någonting någonstans på odenplan
ler för att han är kort,
för att jag är kär i någon som är kort
och för att det tycks vara så att denne man, även han verkar vara begåvad
med fontänorgasmernas pandoraask
befängt och liksom lite hemtrevligt på samma gång det där med känslor

För 16 år sedan drack han päroncognac på Fryshuset
Jag var mest bortskämd och lördagsgodismullig för 16 år sedan
Nu har jag snubblat på mig själv och halvligger i hans knä,
Låter honom smörja det vilsna ekot
som aldrig tycks studdsa tillbaka åt mitt håll
Kanske för att jag behöver någon
Kanske för att jag faktiskt
förälskat mig i en 2barnspappa utan framtidsplaner
Jag har inte valt version
Jag har inte skickat mina drömmar till Dramaten heller för den delen
men sen har ju postkontoren sedan länge upphört
jag har liksom aldrig behövt ursäkterna, jag har alltid varit dom

2000 talet känns \"apråpå\" fantastiskt tacksamt,
det där med nya-tag-ett-bättre-jag bekymrar mig inte det minsta
i Astro Elle stod det nämligen att jag inte skulle göda huvudvärken
Att månen beklätt sig med sitt bästa Pokerface redo att dra hela registret
till min fördel


Så jag förvånar någon
och bjuder upp till spontandans en måndag
iförd lågskor för att hamna på samma nivå som livet självt

& 1 oskuld har aldrg varit så upplyftande att våldföra sig på