Jag vaknade av ett sms,
av någon anledning hoppades jag nog kort att det var du?
Jag som trodde vi var färdiga med sånt här.
Kanske var det nåt du sa?
Kanske var det nåt jag gjorde, som inte blev så bra.
Kände jag nån skuld, kanske var det så?
Eller kanske jag bara önskade, så som jag kanske alltid önskar, att du var här? Jag vet inte, men tankarna försvinner snabbt, när jag tar upp telefonen, och ser att det var jobbet, inte du.