Jag vaknar en morgon
var eviga dag och undrar

Jag undrar om du sett mig
Jag undrar om jag finns

Jag undrar varför realiteten tar över
och inbjuder mig till försköningens melodramatiska land
där varje leende har sin skugga
sin mörka sida
sitt jag

Om du gav mig rosor
rosor i tusentals
lovar jag att bjuda upp dig på en vals

En barfotavals

och viska:
”livet är en dans på rosor,
men även det allra vackraste har sin törn”

Med blodiga fötter skulle vi sakta gå iväg
sårade, ärrade – för alltid

...men ändå
tillsammans

Likt en vänskap skiljd mellan kompis och vän
skulle vi hopplöst sy igen varandra

i tron om att gömma vårt utanförskap i dess innansida


Jag vaknar en morgon
var eviga dag och undrar

Jag undrar hur mycket du undrar
Hur mycket du känner

Medlidande?

Har du samma ångest som jag?

Poetisk lyrik tillhörande Kent seglar förbi i snyftande vågor
”Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor”

Det är sant

Hellre står jag för mina känslor
Hellre regredierar du till barnastadium

Känslokall
larvig
krävande

Jag orkar inte mer