Sitter fast i en grop full med lera
onda minnen känslor och oviljor som smetat sig samman
sluter sig runt mig
jag ser ut över kanten
där ute är alla glada
tror det kallas lycka

jag ropar
men ingen hör
"JAG VILL OCKSÅ VARA MED"

jag kämpar men varje försök får mig att sjunka djupare
jag gråter och mina tårar späder leran
och jag sjunker o sjunker o sjunker