Vi slösade och drack och sökte blanda berusat blod med klokhet.

Du talade snabbt, men jag valde mina ord, och språken blandades.

Jag letade svagheter hon letade efter min blick

Hon erbjöd mej sin vackra kropp, jag ville göra den till min men stötte bort henne.

Jag försökte tänka, hon tänkte inte alls

Hon påstod livet var enkelt, jag försökte förtvivlat argumentera

När solen vaknade, och varje ord var sagt, fanns enbart två nakna själar kvar.

Jag skrattade och du grät, vi hade besegrat varandra och oss själva.

Vi älskade och drack i två vilda dagar, sen sågs vi aldrig mer

Inne i mitt minne står för alltid skrivet i rött: Louise, var du verkligen inte en dröm?