det finns en strand vid
ett skummande brusande hav
i strandkanten finns tusentals fotspår
från alla de som gått där
många är bortsköljda men
om man letar finns dem
fast mina fötter har aldrig
kunnat lämna några spår

jag stannar kvar vid klipporna
ovanför sandstranden
kan se hur stranden
om dagen fylls med liv
höra fragment av både
främmande och bekanta röster
står vid sidan om den
gemenskap som finns där

jag hör inte hemma i sanden
bredvid det vattnet
jag är mer van vid att
stå där ovanför
jag har inte modet att ta vägen
ner till gemenskapens strand