Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Zombiedag

När jag vaknade i morse
kändes allting fel.

Jag kunde se en doft i rummet
utan att känna den.

Lyfte mitt huvud från kudden
men ansiktet ville inte följa med.

Försökte duscha men vattnet sved mot kroppen
och golvbrunnen fylldes av hår

Jag kräktes upp mitt morgonkaffe
innan jag begav mig till jobbet

Något skrämde mina kollegor
och när jag försökte ta tag i min chef
för att fråga vad som stod på
tappade jag min vänstra arm
och allting kändes så fel

När jag så stod där
ensam kvar på arbetsplatsen
med receptionistens högra vadmuskel
i min mun.
Kände jag mig så ensam
Jag grät utan tårar
Kände mig sjuk och lyckades på något sätt
ta mig hem

Nu har jag vilat

Barnen ligger utspridda på golvet
och utanför hör jag skrik och
ljudet av sirener.

De är ute efter mig,
jag vet det.
Men inte varför

Det bankar på dörren
Jag reser mig för att öppna
men mina ben faller sönder
och jag faller till golvet.

I samma sekund som dörren slås upp
börjar allting snurra och jag kan se
min huvudlösa kropp på avstånd

Jag försöker fråga den ena polisen vad som hänt
men råkar istället bita av ett stycke kött
från hans ben.

Och bara sekunden innan jag känner
polisens känga tränga igenom min skalle
ger jag upp.
Blundar.
För idag känns ändå allting så fel ....















Fri vers av röd_asfalt
Läst 180 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-02-22 11:10



Bookmark and Share


  * MARY *
imorron blir det bättre ;)
2011-02-22
  > Nästa text
< Föregående

röd_asfalt
röd_asfalt