vid tröskeln till oändligheten
behöver jag frigöras av slutet
världar av trygghet väntar mig där
och känslan av att vara ljuset


är


så långt borta som jag befinner mig
i tiden och alla länders misstag
blir en del av vem jag är med filosofin
som var och skrattade och slet mig


för att
vem tänker


och förstår inte för det är så vi är
en människa så ensam genom alla mil
vi reser genom åren och historian blir
en dröm om trygghet i en annan värld


vi män


öar som flyter i strömmen
eller stenar som blivit en del av den
oändligheten, föränderligheten ser det väl
min rädsla speglas i allt det här




vid tröskeln till oändligheten
behöver jag
frigöras av slutet
men någonting
håller tag i mig
dina ögon
alltid tanken om dig