Två grabbar sitter en bit ifrån de andra passagerarna, som för att kunna prata en smula ostört med varandra. Ungefär som på ett konditori med skumma hörn eller bås. Där kan man sitta och viska med varandra, fnittra som skolflickor och visa varandra den senaste flugan. Den med röda prickar mot grön botten.
Den ena av dem brister närapå ut i sång efter det att bussen kört runt ett hörn, den svängde åt endera hållet och så påbörjas en spännande dialog.
-Du?
-Ja?
-Den där lodjuret, det kan man undra vad det är för en stjärna egentligen.
-Ja, men bara för att det lyser om något behöver det ju inte vara just en stjärna. Det kan ju vara ett lysrör som flimrar eller återskenet från månen.
-Månen ja. Din pappa fyller väl år snart? Ja, jag har funderat mycket på vad det skall ge.
-Det är väl ändå jag som skall ge?
-Det har du rätt i. Frågan är bara vad.
-Köp ett kort med ett lodjur på och så någon skjorta eller slips.
-Där sa du något. Å andra sidan vet han nog inte vad poeter.se är för något. Jag har aldrig sett honom ta i en diktsamling med tång ens.
-I så fall tycker jag du skall ge honom det.
-En diktsamling? Eller en tång?
-Köp en av varje.
Här var det ändhållplats. En sådan som något skiljer sig från de sittplatser i bussen man gärna placerar ändan på. Alla passagerarna steg av och sedan hördes de aldrig mera av varken i denna eller i världshistorien.