Min undran är förstås vem som skulle vilja att jag kommer upp ur byrålådan och avslöjar vem jag är, till namnet i vilket fall. Kläm gärna fram med något godtagbart skäl till varför du prompt vill veta.

Saken är den, att jag funderar på saken och så. Dessvärre kommer mitt namn inte att säga dig särskilt mycket, men på skatteverket kan du få veta att namnet är taget utöver att vara upptaget, så du kan dessvärre själv inte byta till detsamba.

Att ta sig upp ur en byrålåda är inte så förfärligt enkelt som det låter. Jag är, trots min längd, en helt liten människa. Trots ryktet, som flugit vida kring under årens lopp, så är jag bara en helt vanlig människa. Om du har för stora förväntningar kan de tänkas komma på skam.

Där du väntar dig en jätte, en hjälta, en sorts kamel eller kameleont, finns bara en lustig kurra eller kurre. En av alla de hundratals orsaker till att jag ännu inte 'kommit mig för' är förstås att grannarna skulle kunna börja prata (med varandra) om köerna till min dörr, från nyfikna supporters.

Sådant skulle kunna allvarligt rucka på Jantelagen dessutom. Den vill man ju gärna fortsätta med att ha orubbligt intakt. Andra lagar kan man gärna få tubba en smula på, men den och tyngdlagen ser jag helst att de får förbli orörda.

Jag har mycket mera att säga, men det får bli såsom ristat i sten, när jag tagit ned skylten. Eller möjligen skriftat om här inne, via fabler, sagor och novelletter. Till dess alltså, min kära vän. Vi som skola leva hälsar dig.

Vänligen
(oläslig namnteckning)