Ibland tänker jag på de där främlingarna, för varandra, som de tvenne älskande är, såväl i som utanför sängen, i gräset, i livsmedelsaffären, framför varandra vid bordet, sida vid sida på promenaden.

Hur de kan njuta så av varandras enastående sällskap och samtidigt känna sting av den där främlingsskapen och av att inte alls kunna läsa varandras tankar i egentlig mening.

Det är inte bara det där med hur olika det måste kännas för en man som tränger in i och en kvinna som blir inträngd i, det kan ju inte vara 'samma' känslor och upplevelser och ändå förenas de båda i möjlig njutning.

En njutning som några människor vill hävda är 'större' för kvinnan. Hur man nu mäter sådant, det sägs ju dessutom vara individuellt.

Men om det nu skulle vara så att kvinnan njuter 'mera' så spelar det inte så stor roll annat än möjligt som en tröst för att färre kvinnor än män säger sig få orgasm 'oftare'.

Det här med att folk gärna ser älskogen som en prestation i någon sorts tävling känns ju litet märkligt.

Lika märkligt som att en kvinna säger sig fejka orgasm 'för hans skull' samtidigt som man ändå vet med sig om att gör man något alls så är det alltid för ens egen skull och vinning, alldeles oavsett vad skäl man sedan anför.

Ibland tänker jag på de där främlingarna och undrar över vem jag själv är i annans ögon.

Är jag en lika stor förunderlighet i deras ögon, som de är i mina?