Jag är i otakt med allt omkring mig
hamnar liksom alltid lite bredvid
en tiondels svängning ur led
från vardagsfrekvensens omfång

I min ständiga jakt
efter en synkroniserad tillvaro
blir ensamma tankar som gått vilse
i min snåriga hjärna till handling
vi helt fel tidpunkt

Mina läppar formar ord
helt ur sitt sammanhang
och desperata försök att förklara
skapar bara ytterligare förvirring
för alla de som kommer i vägen

För mig är otakt världens lön
och det verkar så förbli
men om du någon endaste gång
skulle stanna upp
och för ett ögonblick
hamna i samma takt som mig
kanske vi skulle kunna ta en fika
och prata en stund