Som hon smeker din kind
en kind våt av tårar
efter din hunds frånfälle

som hon rör vid din hand
en hand knuten så hård
av vrede, av genuin sorg

som hon talar till dig med ord
med ord så varsamt tröstande
trots ingen tröst alls finns i världen

var finns väl nu din hund
din hund du sett komma till världen
en värld nu så förminskad

kanske ses ni åter en dag
en dag då även du går bort
någonstans till en tänkt jaktmark

kan hon trösta dig i kvällen
i kvällen som bär bort dina tankar
dina minnen av en glädjens tid