Vi talar om behov
blir lite rädda
då våra blandade tankar
i utsagans andetag
är så lika
de kan vara gröna och lila,
kanske inte de allra klokaste
alla gånger
men de är ändå våra.

Trots att smärtan tränger
i oss båda på olika sätt
talar vi samma språk
vi är beroende av varandra
men turligt nog har vi
även egna tankebanor
där färgerna växlar.


B.M.N-R & R.A.S 2005-11-22