För många år sedan satt en människa på en bänk på en station.
Hon var liten, rädd och hjälplös.

Någon kunde ha räddat henne från sig själv, men någon var alltför blyg för att verkligen våga ända fram, trots erbjudande sig att lotsa henne hem till sig.

Men fast hon kändes som en syster till någon så lämnades hon där av någon.
Någon gick hem till sig full av funderingar.

Många fler år senare framkom det att trots att livet 'gått åt helvete' just då, hade såväl någon, som en liten rädd människa, klarat sig med blotta förskräckelsen genom många vedermödor och många 'livets äventyr'.