Ulla-Karin går på Joakims utställning på Galleri Hela havet. Det lördag och solen skiner åter efter nattens ymnigt förekommande regn. Hon strosar runt en smula och äter av chipsen och dricker av cidern. I Sverige går det inte för sig att servera Champagne på ett vanligt galleri. Det skulle allt se ut det. Även om det kommer en strid ström av folk till galleriet för att se på allt konstigt som serveras dem där så går de nästan lika fort som de kom. Ulla-Karin kommer fram till en lång och smal man som ser ut som en ledsen tax.
Joakim.
-Hej, Ulla-Karin, det var roligt att du kunde ta dig tid att dyka upp.
Ulla-Karin.
-Jo men det var ju självklart. Även om lunchen blir litet kort för mig idag.
Joakim.
- Det är ingen som förstår mig.
Ulla-Karin.
- Jodå, nog förstår sig folk på såväl dig som på din konst. Det är bara det att de nog inte vill att du skall få veta hur väl de förstår dig.