*

Du var så vacker
när verkligheten stämplade dig trasig,
'att bara överleva kan vara omöjligt ibland'
ordet omöjligt blev din dom,
du tog saltade tårar och strödde
dem i vartenda sår du fått

av mig,
världen
kärlek

Varför är du så svår att älska?

Du kastar slängkyssar på gatorna
lämnar anledningar hemma i soffan,
du bryr dig inte ens om varför du går sönder längre
ger mig kalla blicken och säger
'tiden läker inte sår,
du bara lär dig att leva med det'

Jag vet att du fångar stjärnfall
som inte är mycket mer än självmordstankar,
bygger en stjärnebro i dina tanker
lämnar mig och resten av världen hemma
när du flyttar ända bort till vintergatan

Varför är du så svår att älska?

Tysta skuggor lägger sig inuti oss alla
där vi inte kan se eller höra dem,
bara veta att de finns där

'Jag vill bli en astronaut,
och aldrig aldrig komma hem igen'
Du är en stol bort, fast vilken mattematiker som helst
kan räkna ut att du är tusen ljusår bort

Du är trasig, du bryr dig inte ens om varför längre

varför
är du så svår att fånga?
Att leva med,
älska.

'Att bara överleva kan vara omöjligt ibland.'


Fast jag vill bara älska dig lite grann


*