Jag byggde och byggde, en hög mur , ett skydd mot sorgerna.
Känner hat mot mig själv , förstörde min mur , förstörde min ö.
Han är inte värd det , så varför fortsätter jag med att plåga mig själv ,
vill inte förstöra mer av min mur , den som jag har byggt och den är så
ny att cementen fortfarande är våt , varför gör jag så här ,
så dum så dum ,hatet växer inom mig som ett svart hål som blir djupare
och djupare , det slukar all glädje, all sorg , allt förutom längtan.