Sjukhussängen blev ditt hem i månader.

Och en telefontråd fick kämpa för att vi skulle nå varandra.
Jag vet inte om ditt eller mitt gråt tystade skriken där inne.
Du levde med sonder och nålstick i din hud.
Jag levde med karameller och karuseller.
Så mycket skiljde oss åt.
telefontråden räddade oss.

En vän till dig hon som låg i sjukhussängen bredvid dog.
Hon somnade in och svalorna lyfte med hennes själ
Du var och är stark även fast du hade nålstick i din hud.
Ärren från när dom skar upp dig påminner om sjukhuset.
Du tystar allt som rör sjukhusprat.
Du vill glömma, glömma och glömma.
Ärren torterar och minnen hotar din bild av livet.
Dina ögon framkallar vätskan som kallas tårar.



Ljud från olycka springer på gatan, ambulansen.
Du blundar och säger du når mig via telefontråden.

Nålstick, ärr, sonder, behandlingar och sjukhusprat

Och nu kämpar en telefontråd för att vi ska nå varandra

Ljud från olycka springer på gatan, ambulansen.
Du blundar och säger du når mig via telefontråden.