Du är de regn som låter mej knoppas

Du är den dagg som mej svalkar
när flamman på mina känslor rår

Du är de vatten som fyller mej helt
Och de gräs som smeker mej varligt

Du är den vildaste fors i mina ådrror
men jag känner de inte farligt

För själv är jag regnet, vinden och daggen
Gräset, flamman och de vildaste vatten
Så med dej och i dej är jag ett

M-L