Här sitter jag, uppkrupen i ditt fönster. Har hittat en filt som jag tog omkring mej. Den är brun och tunn, omsluter mjukt min nakna kropp. Värmen från ett element stiger upp och möter en ström av kall nattluft som letar sig in genom det lite öppna fönstret. Det kittlar mina tår och får gåshud att spridas över hela min kropp.
Utanför, en försommarnatt, sådär att man känner doften av sommar, men då det fortfarande är kyla i luften. Stjärnor glittrar ovanför, jag tittar på dem.
Hör dej andas lugnt bakom mej.
Tänker, du är lika långt bort som stjärnorna. Jag kan se, men inte få. Vi kan inte. Det är omöjligt.
Tänker, jag får inte förälska mej i dej.
liten trasig flicka
ett möte
trygghet i
vetskap om omöjligheten
liten frusen flicka
en försommarnatt
vandrar med
tillsammans
genom
oändligheten
händer snuddar
men vågar inte riktigt
ta tag
hålla fast
blickar
leenden
lite tomprat och sådär
men underliggande finns
något mer
en port
en trappuppgång
blickar
och
små försiktiga steg
en första kyss
och fler
trappan, hallen, sovrummet
nära, närmare, närmast
Vi somnade och jag sov tryggt en stund, men vaknade i ett dubbelt hjärtslag. Jag kröp ut ur dina armar, försiktigt, för att inte väcka dej. Du sov så vackert. Så vacker du är då du sover.
Steg upp, gick naken fram till fönstret och stod där ett tag. Sen hittade jag filten, som låg slängd lite slarvigt över en stol. Jag tog upp den, slöt den om mej och kröp upp på fönsterbläcket.
Här sitter jag nu, tittar ut. En ensam gatlykta lyser på en tom gata. Det är inte en människa ute, trots en sådan vacker natt.
Gåshuden är kvar, och filten har glidit ner en bit, blottar en knottrig axel. Jag sitter där, känner min nakenhet under filten, värmen som ligger kvar efter din beröring. Nyälskad. Känner mej plötsligt vacker.
Sitter i ditt fönster, nyälskad och vacker.
Med ens vet jag att du vaknat, att du tittar på mej och jag ryser lite extra av dina ögons beröring.
Tänker, det är omöjligt, jag får inte förälska mej i dej.
Tänker, kanske ser du på mej och tänker samma sak.