ett bleknat sista sken
är svept i vanmakts
vidgade pupiller
dränkt i avskedsdoft av regn
som aldrig någonsin igen
blir till i himlens hägn

ett klot av svart kristall
omfamnar jaget
ickepermeabelt
bär det upp med längtans kliv
mot sammanknuten ändlighet
och evigt liv