Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
<em>Livets små trivialiteter kan lära oss mycket... kb</em><br>


frusna fjärilsvingar

 

kanske borde Du ha väntat

ännu en tid inne i Ditt beskydd

men solens strålar värmde viskade

kom kom kom Du är redo nu

ja värmen som är på dagen

lockade Dig ut ur trygga

larvens kropp

 

hittade Dig på min balkong

i tidig morgontimme

försiktigt lade jag Dig

på ett vitt blankt oskrivet

blad glättat med kärlek

tog sen hårtorken men

luftströmmen blev för stark

inget hopp

 

men då andades jag på Dig

sen lade jag mina kupade händer

över Din sköra varelse och vingar

bad en enkel bön till Honom som

är uppståndelsen och livet

sen satte jag mig i soffan

spelade längtans toner på

gitarren min

 

plötsligt ser jag något som

slår mot balkong rutan inifrån

bladet var tomt Du hade rest  Dig

ur askan och friheten hägrade

jag ville inte hålla Dig fången

men var tvungen att först vara

säker på att det var varmt ute

värmen Din

 

så jag gick ut i köket öppnade

fönstret på vid gavel andades

in tidig ljum skön morgonluft

sen gick jag åter och såg Dig

flaxa förtvivlat mot balkongrutan

försiktigt för att inte skrämma Dig

vred jag om handtaget puttade sen

upp friheten

 

Du gled bara ut graciöst som den

fjäril Du är över mitt balkongräcke

och ut i det fria som var Dig välbekant

tänk att en liten fjäril som Du kan få

en man som mig att lära mig uppskatta

livet och att hoppet tändes på nytt

i min förpuppade tillvaro i väntan på

livs ömheten

 

Gud men låt mig aldrig flyga för tidigt

och om jag gör det ändå och störtar

med frusna vingar så ta mig i in i Din

värme låt mig tina på livets oskrivna

blad och andas på mig med Ditt liv

tina upp mig stilla och ömt som bara

Du kan som skapat alla levande ting på

livets savann

 

Och när jag tinat av värmen från

Dina sår märkta händer och Din

andedräkt så släpp mig ej för snart

utan känn om vädret tillåter och

värmen återkommit det Du lärde mig

sen vet jag skillnaden Du har ju tagit Din

boning i mig jag som är både en fjäril och

en man

 

 

kb

 

 

 

 

 

 




Bunden vers (Annat versmått) av Karl-Bo Lundstedt VIP
Läst 770 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2011-05-22 23:02



Bookmark and Share


  Alysse VIP
Så ödmjukt och vackert skrivet
om kärleken och respekten
till allt levande, även om
det så "blott" är en skir liten fjäril.
Denna lilla varelse är också värd att
räddas. Det gör gott i själen att läsa
Varmt berättat och målande
beskrivet. Jag ser allt framför mig
och berörs av dina ord
Tack!

2016-11-12

  aol
Så rörande fint
2016-09-13

  Kim VIP
Så mycket värme i denna(fast jag ska erkänna jag blev nervös av hårtorken…)! Och den där Guden som vi ropar på när vi är i knipa och allt blivit fel, kört ihop sig. Och funderar om han verkligen finns och lyssnar.
2015-04-30

  Bibbi VIP
Grattis till ännu en välförtjänt bemärkelse "MEST BOKMÄRKTA DENNA VECKA"!!!...förutom "5 Uppmärksammade texter"!!!
2011-05-23

  Anya VIP
Mycket, mycket fint!
2011-05-23

  Bibbi VIP
Grattis till placeringen!
2011-05-23

  Maria T
Jag blir så rörd av detta vackra
"men då andades jag på dig"
På samma sätt har Gud blåst
sin livsande i allt levande
2011-05-23

    eva m h
Vacker
2011-05-23

  mare VIP
Så fint skrivet !
2011-05-23

    ej medlem längre
Vilken fin berättelse, ömhet och kärlek strömmar emot läsaren liksom tilliten till Gud.
2011-05-23

  Bibbi VIP
"Jag har bönhört dig i behaglig tid, och jag har hulpit dig på frälsningens dag" Se , nu är en behaglig tid, se, nu är frälsningens dag." " Kor.6:2

Din berättelse är mer än skön.

Applåd och bokmärke.
2011-05-23

  walborg
Jag blir hänförd över denna förunderligt vackra berättelse om en omtänksamhet och ömhet som räddar liv och som skänker glädje tillbaka till givaren - och så är det ju med vår Herre också - han gläds när vi tar emot hans omsorger om oss.
2011-05-22

  Matilda Ida Anette
Fantastiskt vackert skrivet!
2011-05-22
  > Nästa text
< Föregående

Karl-Bo Lundstedt
Karl-Bo Lundstedt VIP