Jag har en låga, som jag gärna delar med mig av.
Ni ser den brinna, och låter dess värme och lycka spridas,
i era ansikten, liksom i mitt.

Min låga ger er glädje, den ger er lycka.
Förstår ni själva att utan den skulle ni vara,
svaga, ledsna och skadade?

Eller har jag fel, behöver ni inte mig?
är min låga endast min egna fantasi på att jag,
gör något gott för andra?

För inte ens min låga brinner vitt.
den eldas inte med silke, utan med kol.
inte för att jag är ond, eller för att lågan är ond.

Utan för att inte ens det här ljus som värmer andra,
kan fylla eller värma...
tomrummet i mig själv.