Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
kärlek


kärleken förmåga



han tittar in i ögonen och kysser min panna ömt, jag blundar och biter mig i läppen och släpper kniven. Jag lyssnar på hur bladets ljudvågor skriker ut mot havet.

jag hoppar ner från fortet och sätter min på knä och gråter, lägger huvudet ner i sandet och ser hur sandkornen blåser i väg med den kalla, svarta vinden
och känner allt bara mörknar inom mig.

Jag reser mig upp och går mot havet och ser det kalla gråa havet forfarnade röra sig, jag tar av min kläder och tar steg ner i vattnet biter mig själv i läppen igen och andas in djupt och sjunker sakta ner i vattnet och ser allt det svarta sakta komma mot mig.

jag klara inte det jag ryckte snabbt upp ur vattnet och slänger mig på sanden och andas snabbt och hårt men reser mig sakta upp sedan går jag mot fortet hittar kniven och hittar han in i ögonen och backar bakåt, blundar och trycker in kniven och faller sakta ner och känner stenarna krossa min sköra kropp.




Fri vers av ingen måste veta
Läst 217 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-05-28 08:51



Bookmark and Share


  thyra
Inte ens kärleken är värd att ta sitt liv för! Nya aspekter kan framkomma under det fortsatta livets gång.

Texten visar viljan att få lämna livet. Tydligt låter du oss ta del av försöken och sen det avslutande crescendot. Kärleken är värd mer än så här :) men texten är bra skriven!
2011-05-28
  > Nästa text
< Föregående

ingen måste veta