utan

bindningar

till dåtids

vanmäktiga väv

smekte han strängar

lockade toner åter från

evighets kyssta bokmärken

i hjärtats bokrulle där tystnaden

och stillhetens vind lösgjorde känslan

till kärlekens rot livets eget jubelrop hoppet

sen spelade han åter inför himmelens portar

så de öppnades på vid gavel till sällhet

på havet av glas såg han sig dansa

med henne som har änglablick

varje ögonblick varje takt

varje ton lekte varsamt

i harmoni inga felsteg

symmetrins helighet

som renat silver

rann kärleken

i trådar

mellan

de

2

kb