vi möttes i dödsskuggans dal

jag fann ingen tröst i musiken

vi möttes i ensamheten

långt borta från hemmapubliken

Du fann mig i dödsskuggans dal

jag var en förrymd desperado

Du frigjorde mig från mitt skal

jag satt där som en avocado

min kärna var blottad med ens

så satt jag där överbevisad

så nog vet min själ hur det känns

att blott för sitt bästa bli risad

och akors dal blev hoppets port

för ändra till golgata gick jag

till gilgal, min avstjälpningsplats

och frid i mitt hjärta, det fick jag

när Jesus förlöste min själ

blev negev en trädgård, ett eden

och svärdet blev genast en plog

ty sådan är Mästaresmeden

vi möts snart på glashavets strand

där dödsskugga ej existerar

Du fattar så varligt min hand

i Riket där glädjen regerar

LARZ GUSTAFSSON    11/6 2011