Det blåser en vind
genom tunga
sanddyner vibrerar

där ögon kisar
bränner huden
solstekta vidder

det pulserar
i blodet
i modet
att möta

hettan som skälver
vid våra andetag
urtorkan hånler

vi vrider oss vilse
och vänder åter
i cirklar

i cirklar dansar vi
under solstekta vidder
bränner vi oss hudlösa

ångande saltpulsarer
viddbestänkta
sandkorn i öknen

*

skärsliparen skrattar
min tunga så tung
mitt öga igenväxt

andetagen skaver
i lungorna sand
hostar genom öronen

tränger sand
tränger liv
tränger vatten

det luktar nyklippt gräs
det forsar flodfåror
i min pannas veck

det sliter härjande
linjer ur min hand
tappas minnet

mina steg de irrar
i okänt land

jag vandrar

*

min vinglösa frände
var tappar du sav
här flämtar jag för dig

du bar mig ständigt
uppå din rygg
jag vilade trygg

var andas du befriad
här i oasen du fann
din dryck

din dryck du bjöd
för hand
för äring
för starka band

ditt blod jag smakade
jag drack min törst
när du dog

när är livet nog

*

jag irrar i dina spår
är allt jag ser
mina ögons svedja
jag stirrar blint

förvriden
jag skrattande ler

det skönjer en vind
vid horisonten

skall nu allt
bli om intet
mina steg
förgäves

utgjutet blod
allt mitt mod
givet liv

jag stapplar
i din skugga
söndersliten

*

det mullrar
i vinden
det rusar nu

sand

i min mun
i min näsa
i min hals
i mitt bröst

det blåser
en vind
genom min kropp

mitt tunga jag
hånler genom vinden
för steg

trogna steg
jag dig giver
när jag kroppen

övergiver