Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
05.12.31
18.04



Du ler med sådant vemod min vän


Hur har du stapplat dig fram
över vidderna vida?

Hur har din ande gripit tag i din kropp
och lyft den upprätt?

Hur har dina andetag orkat bära
dina tunga bröstkorgar fulla?

*

Hur har tuvorna burit dig torr
undan käftande tänder?

Hur har du flämtande fångat spår
i dina sargade blödande händer?

Hur har ditt veka liv slocknat
i sin längtansglöd att brinna?

*

Jag spårar i dina anletsdrag
en förstämning avhållen nära
du lämnar ej din visdom
ej din kärlek ej din sorgebörda
lätt

levande ansikte
röj väg

röj fodringsväg för livets linjer

trädan fryser lummig grönska stiltjevila

ånga i dina volymer binder röster

mullrande ekon i mina tinningar

*

sjunk ej i bråddjup ner
ej i mörkertalets försvinnande fasa

slit tag i närmsta hand
och kräv livet tillbaka




Fri vers av Tobias Hedlund
Läst 943 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2005-12-31 18:27



Bookmark and Share


  Myy VIP
Fantastiskt vacker och gripande dikt. Speciellt slutet "slit tag i närmsta hand, och kräv livet tillbaka", ljuder som en bekymrad uppmaning från ett varmt hjärta.
2006-01-05

  mariann
Oj och vilka slutord!

"Slit tag i närmsta hand
och kräv livet tillbaka"

En styrka i allt vemod.
2006-01-01

  Daybreaker
Beautiful beauty my friend!

Sådant vackert budskap att jag börjar gråta.
2005-12-31
  > Nästa text
< Föregående

Tobias Hedlund
Tobias Hedlund