korpen har setts till utanför hennes fönster
kyrkklockan har slutat ringa.
och kistan är äntligen i jorden.

Hon pustar ut. Tjugotre år av instängda andetag får äntligen träda fram.
Skogen lockar på henne. Dit går hon aldrig mer.

Hon tar ner korsen som målades i taket.
Sväljer klumparna i halsen.
Klär av sig.

Lägger sig i badkaret
sjunker under ytan och ser
kedjor, pusselbitar.

Avloppet slukar vattnet.
och spegeln slukar hennes skönhet.
(inte ens spegeln kan hålla sig borta)

Hon målar ögonen svarta och beger sig ut i natten.
lockar till sig andar.

låter gångstigen ligga orörd, så som hon aldrig fick.
naken. Sönder.

Kistan är i jorden. Hennes tankar är i livet.

Hon ramlar och möter duvor och ljuset.