Jag blir alldeles svettig av oro och nervositet,
snälla sig mig att du fortfarande vill finnas hos mig,
jag vet att det är jag som är fel

allt jag gör är att förstöra,
jag klamrar mig fast vid alla som står mig nära,
kväver dem tills de inte orkar mer,
men jag är så himla rädd för ensamhet

när vänner är allt i ens liv
som ens har någon betydelse,
behöver jag dem ständigt,
jag behöver ingen egentid
som de

förlåt mig för det jag gjort,
det är mitt eget ansvar att jag ska må bra,
men jag kände att jag inte orkade en till dag
utan dig,
jag vet att du inte kunde umgås,
jag hade svårt att förstå,
jag var rädd

förlåt mig en sista gång