Jag känner mig så nedstämd,
jag tappar intresset för allt jag tyckte om förut,
jag kan inte se någon ljusning längre,
hur ska det här sluta?

Paniken kommer krypande,
tänk om det här är jag,
att det kommer vara såhär
i hela mitt liv
varenda dag?

För att känna en liten gnista av glädje
tröstäter jag,
men när godispåsen är tom,
grips jag av panik och ånger,
och jag vill bara kräkas upp allt igen

Jag orkar inte resa mig från sängen,
jag vill sova föralltid,
jag tänker på hur jag lättast ska avsluta allt,
kanske inte nu,
men någon gång när jag verkligen inte orkar mer

Jag tar fram det vassa,
tar bort den värsta paniken,
där sitter jag på min säng
med tårar i ögonen

Jag minns inte längre hur lycka känns,
hur känns det att må bra?
Jag önskar att jag får känna glädje
någon dag,
alldeles snart

Jag avskyr mig själv,
jag nedvärderar mig,
känner att allt är hopplöst,
att jag inte är värd någonting,
och ibland undrar jag varför jag fortfarande finns