River som rakblad
likt förlorade minnen som återkommer
Slukas i lågor
i drömmar vars frihet omkommer

Ändlösa dygn
när tiden inte längre fortsätter
Sanning och sorg
kumpaner som istider förutsätter

Förlorad i brister
labyrinter av tankekänslor som förfaller
Men vill du dö?
när kall snö brinner innanför ditt säkrade galler

Älta, förstå
ord som bildar bitar av glas
Din höga självkänsla
dina drömmar som ständigt går i kras

Vilsenhetens dimma
vetenskapen och religioner du aldrig förstod
Tyder dina tankar
tills endast söndrade strimlor återstod

Men blod är bara blod
du förstår väl att du inte hinner
Spillror blir till stoft
och allt du kämpat för plötsligt försvinner