Lergök
-
Lerbrottning i all ära men att kunna se två (eller flera) ligga med varandra i en göl med ytterst lågt vattenstånd.
Det är något att se fram emot.
Tänk dig några tappert kämpande campare i ett tält någonstans i Sverige, under den mesta regnperioden.
De packar upp tältet medan solen skiner, reser tältet, käkar en lätt middag och börjar kela.
Du kan med någon liten fantasi se scenen framför dig.
Så börjar själva akten ta sin början efter någon timmes hånglande och försök att liggande få av sig kläderna.
Någon gång strax före gonggongen klämtar för fjärde ronden börjar det dugga så smått och så i elfte timmen fullkomligt öser det ned och kämparna hoppas fortfarande, som de tuffa svenskar de är (ett folk av segt virke, kanske inte precis det rätta virket, men helt avgjort det sega).
Tältets underlag har nu under en längre tid alltmera förvandlats till en översvämmad utgrävning.
Tältbottnen trasas sönder och allting blir som en enda stor skön gröt.
Precis i början av tionde ronden tvingas de ge sig precis före den stora finalen.
Så nära, så nära, men det vill sig inte ända fram.
Förmodligen var galoppen i andra ronden förödande för en helt perfekt fortsättning, spöregn eller inte spöregn.