så tillfälligt vacker
utspilld i din vrå
så kraftlöst beslutsam
när du hotar att gå
med droppande minnen
som tömmer ditt liv
vässade tungor
smeker som en kniv

du föddes till sol
en växande natt
i mytisk förvåning
på himlen uppsatt
vem tänkte väl dig
så ohjälpligt fel
vem drömde din födsel
vem gjorde dig hel

när du inte syns
finns du då
utan ditt tecken
kan ingen förstå
så klä dig i ord
tvetydigt blå
och be till din ängel
be om kraften att gå