Textjagets existens anses kanske inte, av tillräckligt många, som en väldigt viktig del av det hela, i texter här inne på poeter.se men se det tycker nog jag allt.
Vidare kan man tycka att ett textjag borde veta hut ibland och inte verka alltför mesigt, störigt, hava att hysa en sådan vilja på att det skola vilja ändra på ett läsarjags världsbild.
Fast ibland har man ju skygglapparna på, som läsare betraktad, varför det inte alltid är att anse som någonting dåligt att en smula få rucka på just den där bilden.
Så länge bara folks Egon får vara ifred så kan man ju tänka sig att kunna inta en smula, ett sådant där korn som annars bara blinda hönor hittar.
Det som är så smått att det inte gör mye väsen av sig.
Sådant går att ta in utan att läsarjaget behöver tappa ansiktet inför textjagets högtidliga och smått vänskapliga (p)åverkan, förlåt inverkan.
När det sedan kommer till att vika nytvättade lakan medan man ännu befinner sig i en mer offentlig tvättstuga än just mer hemmavid, så kan man har glädje av om det står någon i andra änden av lakanet medan man viker och har sig.
En sådan där inhyrd påhejare som med viss, skall väl inte säga precis skadeglädje, vurm att se glad och uppspelt ut, skall tjäna till att sätta en smula sprätt på humöret.
Ibland tvingas man konstatera att det har gått små hål på lakanet, men det är inget att bry sig som om, ety det ju är hål även på strumporna.